emmeliejonssons

Vart ska jag börja? Jag går oftast runt med ett leende, och jag mår Faktist bra. Men från ingenstans kommer saker upp i mitt huvud. Saker jag mår dåligt över och försöker förtränga men det funkar liksom inte. Det är jobbigt att man själv mår så dåligt över vissa saker, medan andra mår prima och aldrig tänker på det. Jag är inte världens bästa människa, och jag gör fel ibland, det vet jag. Men jag vet fan inte vad jag gjort för att förtjäna vissa saker. Jag menar, har jag verkligen varit så hemsk? För något måste jag gjort för att förtjäna de saker som jag varit med om. Jag kommer ihåg en tid när jag hade världens bästa människor i mitt liv, sånna jag litade på till 100. Men sen gör dem något så beskt, så jag ångrar att jag någonsin lärde känna dem. Vad hände egentligen med er människor? Varför har folk blivit så falska? Jag är glad för dem vänner jag har nu. Det finns inget mer äkta än ni. Ni har funnits där för mig genom allt. För det är ni guld värda. Ni vet vilka ni är. Och jag försöker lämna de andra bakom mig, i det förflutna. Men det är inte alltid så lätt. Vissa dagar är det lika lätt att inte tänka på dem som det är att andas, men andra dagar kan jag inte sluta tänka på dem, det liksom känns som en tung sten i min bröstkorg. Förra året hade jag mycket mer människor i mitt liv egentligen. Men det finns en anledning till att dem inte klarade sig ända hit antar jag. Men jag har börjat bygga upp hat mot dem, det är så mycket lättare att hata än att sakna, ångra osv. Och jag vet att det inte är bra, men varför ska jag vara "bra" för? Dem är ju inte det. Egentligen önskar jag att man kunde radera vissa minnen man har, så man slapp komma ihåg människor man kände och älskade förr och såna där underbara stunder man hade med dem, som betydde världen för en. Tyvär är det omöjligt som alla vet. Jag är inte en ängel, men ni är fan små djävular hela högen. Jag ångrar att jag någonsin älskat er, och jag hatar att jag saknar det som var.